Min största fiende

… när det gäller mitt skrivande är jag själv. Jag är nämligen enormt självkritisk (och det ska man också vara), men i mitt fall är det nästan hindrande. När jag skriver råmanus försöker jag alltid skriva på och inte gå tillbaka och läsa alltför mycket av det jag har skrivit av just den anledningen. Det positiva med det är att jag har ”lätt” för att slutföra manus, de blir skrivna. Problemet kommer sedan, framförallt vid första genomläsningen av det jag har skrivit. Jag tycker att det är så dåligt att jag riktigt liiider och bestämmer mig raskt för att skrota hela manuset. Ibland gör jag faktiskt det. Ibland känner jag/vet jag att det är inte är riktigt så dåligt som jag inbillar mig, att det faktiskt finns något där och börjar redigera.

I höstas skrev jag ett råmanus som drar mer åt romance-hållet än feelgood-hållet. Samma visa som vanligt när jag var klar och läste igenom råmanuset. Vad är detta? Redigerade det ändå ett varv, men när jag skulle läsa igenom det igen tog det stopp och jag bestämde mig för att gå tillbaka till ett annat manus som jag skrev klart för ett år sedan.

I dag, efter att ha redigerat det andra manuset hela våren, började jag läsa igenom mitt romance-manus och upptäckte att wow, det här är ju riktigt bra. Har jag faktiskt skrivit det här? Hur kunde jag tycka att det var så dåligt? Så efter att ha varit fast besluten att påbörja en helt ny historia kommer jag nog att tänka om och återgå till redigeringen av det här manuset. Och att utgå från ett manus på över 100 000 ord är lite lättare än att börja på ett blankt papper. Typ.

Hurra, vad glad jag blev nu!

Vi går mot ljusare tider

och jag inser att den här bloggen börjar bli en sådan där blogg som inte uppdateras särskilt ofta. Well, nu skriver jag i alla fall. 🙂

Hur är det med er? Jag har tagit ett break från mitt jobb för att koncentrera mig på att skriva ett tag. Behöver det. Så svårt att orka/hinna skriva på kvällarna efter att ha jobbat en hel dag. Och det är braiga är att jag har två olika manus att redigera, och att jag älskar redigering. Det är det bästa med att skriva. Råmanus är nästan bara ett nödvändigt ont för mig. Jo, lite är det väl kul att komma på nytt, men mest plågsamt faktiskt.

Jag har precis redigerat råmanus ett, ett varv, och nu sitter jag med det andra manuset. Jag brukar inte göra så. Brukar jobba med ett manus i taget så att det blir helt klart, men jag kände att jag behövde få distans till det första, låta det ligga till sig lite. Och i manuset jag jobbar med nu gör jag något som jag inte gjort förut, skriver i jag-form och i presens (brukar skriva i tredje person och dåtid). Gillar det verkligen! Som det känns just nu mer än det andra, men det kanske bara är nyhetens behag. Haha.

Manus ett är åt romance-hållet, manus två åt chiclit-hållet. Tror det kan bli bra. Men nu är det helg. Jag ska snart hämta femåringen på dagis och fundera på middag. Vi brukar göra något lättare på fredagar. Kanske blir det bara ost och kex i dag när trettonåringen är hos sin pappa. Manchego, peccorino och chevrette brukar vara våra standardostar. Och så fikonmarmelad och vindruvor till det. Helt okej.

Hoppas ni får en fin helg!