Vi går mot ljusare tider

och jag inser att den här bloggen börjar bli en sådan där blogg som inte uppdateras särskilt ofta. Well, nu skriver jag i alla fall. 🙂

Hur är det med er? Jag har tagit ett break från mitt jobb för att koncentrera mig på att skriva ett tag. Behöver det. Så svårt att orka/hinna skriva på kvällarna efter att ha jobbat en hel dag. Och det är braiga är att jag har två olika manus att redigera, och att jag älskar redigering. Det är det bästa med att skriva. Råmanus är nästan bara ett nödvändigt ont för mig. Jo, lite är det väl kul att komma på nytt, men mest plågsamt faktiskt.

Jag har precis redigerat råmanus ett, ett varv, och nu sitter jag med det andra manuset. Jag brukar inte göra så. Brukar jobba med ett manus i taget så att det blir helt klart, men jag kände att jag behövde få distans till det första, låta det ligga till sig lite. Och i manuset jag jobbar med nu gör jag något som jag inte gjort förut, skriver i jag-form och i presens (brukar skriva i tredje person och dåtid). Gillar det verkligen! Som det känns just nu mer än det andra, men det kanske bara är nyhetens behag. Haha.

Manus ett är åt romance-hållet, manus två åt chiclit-hållet. Tror det kan bli bra. Men nu är det helg. Jag ska snart hämta femåringen på dagis och fundera på middag. Vi brukar göra något lättare på fredagar. Kanske blir det bara ost och kex i dag när trettonåringen är hos sin pappa. Manchego, peccorino och chevrette brukar vara våra standardostar. Och så fikonmarmelad och vindruvor till det. Helt okej.

Hoppas ni får en fin helg!

Bibliotek

Jag älskar bibliotek. Är mer eller mindre uppvuxen på ett eftersom jag var en sådan bokmal när jag växte upp (är fortfarande) och hängde där mer eller mindre jämt. Därför var det två saker som hände i veckan som gjorde mig riktigt glad. Fick en bild från Sollefteå bibliotek (tack Johanna Wistrand) där min bok ”Tjugo år till dig” tillsammans med förlagskollegan Eva Swedenmarks ”Om ni inte börjar leva gör jag slut” finns med på hyllan över rekommenderade böcker. En annan är att jag får biblioteksersättning för 2015 vilket innebär att min debutroman ”Tills kärleken skiljer oss” lånades ur mer än 2000 gånger (”Tjugo år till dig” hade ju inte kommit ut då). Hurra! Blir så glad, så glad.

Annars då? Skriver så att tangenterna glöder på mitt tredje manus (80% av råmanus nu). Och det är så spännande, även för mig, fastän jag vet nästan hur det ska gå. Vägen fram till sista sidan är aldrig helt klar för mig. Jag vet huvuddragen i det som ska hända och vad jag vill ha fram, men inte exakt hur.

bibblan
Sollefteå bibliotek

 

”Tjugo år till dig” inskickat

… för sättning. Nu kan jag inte påverka boken mer, ödet är i läsarens händer. Jag kommer att ”korra” den igen förstås, för att kontrollera att allt ser ut som det ska när manuset är satt; att avstavningarna är rätt, att det inte är några stavfel, extra mellanslag eller dylikt som jag missat (andra än jag ska förstås också korra). Och känns något ord/någon mening absolut fel går det förstås att ändra ända fram tills tryckfilen skapas. Men helst ska det inte vara några sådana ändringar kvar, vilket känns så skönt! För jag har levt med den här boken i ett och ett halvt år nu. Kan den utan och innan. Och det känns verkligen som Linn, Joel och de andra karaktärerna i ”Tjugo år till dig” är redo att stå på egna ben nu. Men jag kommer att sakna dem. De har kommit att bli som riktigt nära vänner för mig, som jag både tycker mycket om och som jag retar upp mig på. Precis som man gör i verkliga livet.

Har ni några trevliga planer i helgen? Själv ska jag en sväng till frissan och fixa lite annat som man inte hinner med när man slutför manus (satt dag och natt förra helgen). Och jag ska umgås med mina älskade ungar. Förstås.