Bibliotek

Jag älskar bibliotek. Är mer eller mindre uppvuxen på ett eftersom jag var en sådan bokmal när jag växte upp (är fortfarande) och hängde där mer eller mindre jämt. Därför var det två saker som hände i veckan som gjorde mig riktigt glad. Fick en bild från Sollefteå bibliotek (tack Johanna Wistrand) där min bok ”Tjugo år till dig” tillsammans med förlagskollegan Eva Swedenmarks ”Om ni inte börjar leva gör jag slut” finns med på hyllan över rekommenderade böcker. En annan är att jag får biblioteksersättning för 2015 vilket innebär att min debutroman ”Tills kärleken skiljer oss” lånades ur mer än 2000 gånger (”Tjugo år till dig” hade ju inte kommit ut då). Hurra! Blir så glad, så glad.

Annars då? Skriver så att tangenterna glöder på mitt tredje manus (80% av råmanus nu). Och det är så spännande, även för mig, fastän jag vet nästan hur det ska gå. Vägen fram till sista sidan är aldrig helt klar för mig. Jag vet huvuddragen i det som ska hända och vad jag vill ha fram, men inte exakt hur.

bibblan
Sollefteå bibliotek

 

”Tjugo år till dig” inskickat

… för sättning. Nu kan jag inte påverka boken mer, ödet är i läsarens händer. Jag kommer att ”korra” den igen förstås, för att kontrollera att allt ser ut som det ska när manuset är satt; att avstavningarna är rätt, att det inte är några stavfel, extra mellanslag eller dylikt som jag missat (andra än jag ska förstås också korra). Och känns något ord/någon mening absolut fel går det förstås att ändra ända fram tills tryckfilen skapas. Men helst ska det inte vara några sådana ändringar kvar, vilket känns så skönt! För jag har levt med den här boken i ett och ett halvt år nu. Kan den utan och innan. Och det känns verkligen som Linn, Joel och de andra karaktärerna i ”Tjugo år till dig” är redo att stå på egna ben nu. Men jag kommer att sakna dem. De har kommit att bli som riktigt nära vänner för mig, som jag både tycker mycket om och som jag retar upp mig på. Precis som man gör i verkliga livet.

Har ni några trevliga planer i helgen? Själv ska jag en sväng till frissan och fixa lite annat som man inte hinner med när man slutför manus (satt dag och natt förra helgen). Och jag ska umgås med mina älskade ungar. Förstås.

Fira Alla hjärtans dag med en bok!

Jo, men det tycker jag. Och jag var med i Ordberoende förlags nyhetsbrev denna gång angående detta och för att prata om både ”Tills kärleken skiljer oss” och ”Tjugo år till dig”. Läs mer här. Själv har jag dock varken läst eller firat så värst mycket alla hjärtans dag i dag (men blivit uppvaktad med rosor av min käresta), däremot korrat ”Tjugo år till dig” eller snarare tagit ytterligare en vända med slutredigering, för insåg ju att vissa saker skulle ändras. Jag hade helt glömt bort den här fasen i processen, den när man är nästan klar med boken men har så svårt att släppa den ifrån sig. Jag måste bara ändra lite till. Men det blir inga stora förändringar, och de måste stämmas av med min språkgranskare, så att de funkar. Ändå, så lätt att vilja dra ut på den här fasen. För när boken väl sätts och sedan går till tryck, finns det ju ingen återvändo. Då kan jag inte påverka längre. Tur att jag har en deadline att passa. 🙂