Böcker är bäst när de inte är perfekta

Tycker Lotta Olsson säger det så bra i dagens DN. Och tycker det är så med mycket i livet. Det är exempelvis oftast inte låten där varje ton sitter rätt som stannar kvar i mig. Artisten kan treva sig fram, det viktiga däremot är att det finns en känsla bakom, att det känns äkta. Att boken/låten talar till mig på något sätt, ställer frågor som får mig att fundera mer. Författaren behöver inte sitta inne på exakt alla svar.

“Flera av dagens böcker vågar vara famlande även om det inte blir perfekt. Några prövande försök att uttrycka något av allt vi inte är tvärsäkra på”, skriver Olsson. Gillar det! Får också min egen prestationsångest när jag skriver på nya manuset att minska.

Kefalonia

Kom hem från semester på Kefalonia för en vecka sedan. Slappa dagar med sol, bad och massor av läsning. Tycker om Grekland. Perfekt för en person som jag som fullkomligt älskar värme, måste ha bott på ett varmare ställe än Sverige i ett tidigare liv. Njuter verkligen av att bli varm ända inpå, det är som balsam för min lite oroliga själ.

 

Stora små lögner

Först läste jag boken. Och jag gillar ju verkligen Liane Moriartys sätt att berätta, det är intelligent och smart. Sen såg jag serien som bygger på boken på HBO Nordic och tja, den var inte som boken men gillade den också, framförallt för det fantastiska skådespeleriet av särskilt Reese Witherspoon (och Nicole Kidman). Men Reese imponerade mest. En bok och serie som griper tag.