Bibliotek

Jag älskar bibliotek. Är mer eller mindre uppvuxen på ett eftersom jag var en sådan bokmal när jag växte upp (är fortfarande) och hängde där mer eller mindre jämt. Därför var det två saker som hände i veckan som gjorde mig riktigt glad. Fick en bild från Sollefteå bibliotek (tack Johanna Wistrand) där min bok “Tjugo år till dig” tillsammans med förlagskollegan Eva Swedenmarks “Om ni inte börjar leva gör jag slut” finns med på hyllan över rekommenderade böcker. En annan är att jag får biblioteksersättning för 2015 vilket innebär att min debutroman “Tills kärleken skiljer oss” lånades ur mer än 2000 gånger (“Tjugo år till dig” hade ju inte kommit ut då). Hurra! Blir så glad, så glad.

Annars då? Skriver så att tangenterna glöder på mitt tredje manus (80% av råmanus nu). Och det är så spännande, även för mig, fastän jag vet nästan hur det ska gå. Vägen fram till sista sidan är aldrig helt klar för mig. Jag vet huvuddragen i det som ska hända och vad jag vill ha fram, men inte exakt hur.

bibblan
Sollefteå bibliotek

 

“Tjugo år till dig” inskickat

… för sättning. Nu kan jag inte påverka boken mer, ödet är i läsarens händer. Jag kommer att “korra” den igen förstås, för att kontrollera att allt ser ut som det ska när manuset är satt; att avstavningarna är rätt, att det inte är några stavfel, extra mellanslag eller dylikt som jag missat (andra än jag ska förstås också korra). Och känns något ord/någon mening absolut fel går det förstås att ändra ända fram tills tryckfilen skapas. Men helst ska det inte vara några sådana ändringar kvar, vilket känns så skönt! För jag har levt med den här boken i ett och ett halvt år nu. Kan den utan och innan. Och det känns verkligen som Linn, Joel och de andra karaktärerna i “Tjugo år till dig” är redo att stå på egna ben nu. Men jag kommer att sakna dem. De har kommit att bli som riktigt nära vänner för mig, som jag både tycker mycket om och som jag retar upp mig på. Precis som man gör i verkliga livet.

Har ni några trevliga planer i helgen? Själv ska jag en sväng till frissan och fixa lite annat som man inte hinner med när man slutför manus (satt dag och natt förra helgen). Och jag ska umgås med mina älskade ungar. Förstås.

Snart är det dags

för korrläsning av Tjugo år till dig. Första mars ska manuset vara klart för “sättning”. Men jag kan inte riktigt förmå mig att korrläsa det just nu. Skriver nämligen på nästa manus och har kommit på en så bra grundidé som jag bara vill utforska vidare. Dock är inte alla trådar lösta ännu. Jag vet storyn i stort, men det finns några vägval jag måste fundera mer över. Det hindrar dock inte att jag skrivit det första och andra kapitlet. Jag började ju på en nytt manus i höstas, sen kom redigeringen av Tjugo år till dig emellan och som alltid när jag redigerar kommer jag på nya tankar. Vilket gör att det nya manuset är ett hopkok av manuset jag gjorde då och min nya idé. Ju mer jag skriver ju mer inser jag vikten av att verkligen ha något att berätta. Jo, det låter ju basic. Men att verkligen hitta den idén som bara pockar på och väntar på att berättas. Som känns så rätt att man tänker att det här bara måste skrivas ner. För att man själv skulle älska den typen av roman. För att man ser den redan nu framför sig som en film. Det är inte det lättaste.

Nåväl, gäller att förvalta idén också. Det räcker inte att vara vrålförälskad i den, även om det hjälper. Jag siktar på att ha ett råmanus klart innan sommarsemestern. Får se om det går med tanke på att jag jobbar heltid på nytt jobb sedan några veckor tillbaka. Många sena kvällar (och nätter) lär det bli.