Livet

Tycker att det är så sorgligt att Avicii gått bort, kan inte riktigt släppa det. Kanske för att han var så ung och att det känns som sådan “waste”. Han hade hela livet framför sig! Kanske för att jag tänker på hans nära och kära, tanken på att förlora ett av mina egna barn … Fruktansvärt. Kanske också för att jag själv har varit med om att förlora min pappa från en dag till en annan, även om han var femtioett år då. Att det bara kan ta slut, så fort. Ena dagen, timmen, minuten, sekunden lever personen, nästa inte. Kanske för att det gör så ont inombords när man så här i efterhand ser dokumentären om Avicii, där han berättade att han inte mådde bra. Fastnade också särskilt på en sak han sa, att han i grunden var en introvert människa men att han alltid hade känt att det är något fult att vara det. Kan så väl känna igen mig i det, hur man måste vara extrovert för att “räknas”. Hur viktigt det tycks vara i dagens samhälle.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *