Det är mycket nu …

säger människorna runt omkring mig inklusive jag själv. Vi rusar fram i 180, suckar lätt och mumlar ”mycket nu, för mycket …” Ändå fortsätter vi i samma anda. Ser självmant till att vår tillvaro är överfylld av aktiviteter. ”Jag orkar snart inte mer”, viskar någon. ”Stress”, säger en annan. Men vi fortsätter springa. En hetsjakt på vad? Att bli lyckliga? Eller för att det ska vara så? För att det faktiskt krävs?

”Vad ska du göra i helgen?”, brukar vara en vanlig fråga på jobbet, en fredagseftermiddag. Svarar man ”ingenting”, blir man utstirrad som man vore dum i huvudet. Vad menar du? Ingenting? Går det? Får man göra så? Och framför allt är man inte rent av konstig, udda, om man inte har planerat in något?

Jakten på det perfekta livet berörs på olika sätt i ”Tills kärleken skiljer oss”. En svår balans mellan arbete, att vara familj och vänner till lags, och att våga gå vår egen väg. Att förverkliga vår dröm, som kanske står emot vårt övriga liv.

Jag tycker det är intressant hur vi väljer att leva vårt liv och varför. Men det är inte alltid lätt, att veta hur man ska göra för att det ska bli bra. Om någon har funnit svaret, vilja jag gärna veta. 🙂