Det här är mitt liv nu

Känslan när man jobbat intensivt dag och natt, och sedan släpper ifrån sig något. Först. Utmattning. Sen. Tomhet. Till sist. Tillfredsställelse. Glädje. Och återskapande av energi.

Jag pratar om redigeringen i helgen. Redigerade så att ögonen gick i kors. Beordrade familjen att vara borta. Borrade ner mig i manuset för Tills kärleken skiljer oss, och Susannas, min huvudpersons, värld. Nu är manuset inskickat. För den här gången. Och jag har några veckors ”frist” tills det är dags för nästa redigeringsomgång. Då blir det en större vända. Det här var bara mindre ”fix”.

När jag gick och la mig sent i går kväll/natt var jag så stirrögd och slut att jag inte kunde somna. Huvudet bultade och boken kunde inte släppa taget om mig. Och större delen av dagen har jag gått omkring som en zombie. Tom. Energilös. Utan tanke på skrivande. Utan tanke på något alls utom att bara ta mig igenom dagen, timmarna, jobbaktiviteterna. Så trött att hela kroppen protesterat.

Och så kommer jag hem, umgås med barnen. Ordnar med ditt och datt. Allt det praktiska. Glider in på diverse bloggar. Läser. Förkovrar mig. Slänger några blickar på teven. Och plötsligt har energin börjat återvända igen. Jag vill skriva. Jag vill förmedla. Det här är mitt liv nu.