Fjärilar i magen

Nu har jag fjärilar i magen minsann. Man tycker att det kanske borde vara lättare och mindre nervöst att ge ut sin tredje bok, men jag har aldrig varit så nervös som nu. Och i fredags kom den då äntligen till mitt förlag, den fysiska boken. Nu finns den på riktigt! Julia och Jack. Min förläggare skickade fotot nedan, och nu längtar jag tills jag själv får känna och klämma på den. 🙂

Helgen har ägnats åt att fixa i trädgården. Finns inget så bra när man är nervös och behöver tänka på annat som sådana aktiviteter, tycker jag. Men det har varit varmt. Jag tänker inte klaga för jag fullkomligen älskar värme, men med det sagt …Varmt. I dag blev det också en sväng ner till sjön där vi bor för att svalka oss. Och glass förstås. I stora lass.

Hela fina omslaget

Så här ser det ut, hela omslaget för Julia och Jack. Tycker det är så fint. Och så här fin blurb har jag fått av Lina Forss som förhandsläst boken:

Julia och Jack är boken jag hade velat skriva – suveränt  skickligt romanbygge! Som sommarens premiäråk i berg och dalbanan – pirr, fasa, njutning, skämskudde, andlöshet och äkta kärlek!”

Nu närmar det sig

”Julia och Jack” håller på att tryckas i detta nu. Releasefesten kommer att vara i mitt fina förlags lokaler den 12 juni. Vill du komma, kontakta mig så ska vi se vad vi kan ordna. 🙂 För några veckor sedan var jag riktigt pirrig, undrade vad alla kommer att tycka om boken, men nu har det (tillfälligt) lagt sig. Tror det är för att jag jobbar på så hårt med mitt romance-manus, cirka 300 sidor redigerade av drygt 400. Snart närmar det sig för mitt förlag att få läsa. Det bästa för att slippa tänka på saker som man inte vill tänka på (ex. vilka recensioner jag kommer att få för ”Julia och Jack”) är att jobba stenhårt med något annat. Och älskar att få hänga med mina nya karaktärer. Älskar förstås Julia och Jack också, som ni säkert förstått är huvudkaraktärerna i min nya bok, varav namnet, men efter att ha redigerat manuset sisådär femtielva gånger är det väldigt fint att få umgås med andra karaktärer och ett nytt kärlekspar, för det är det förstås. Men i min romance finns också en stark vänskapsrelation som jag verkligen gillar.

Nu ska jag dock göra en annan väldigt viktig sak: spana in releaseklänningar som jag kan tänkas köpa. Det blir kvällens aktivitet efter att jag har nått mitt skrivmål.

Inget är som väntans tider

Väntar på att få tillbaka ”Julia och Jack” för korr innan den ska gå till tryck. Jag väntar också på att få tillbaka layouten för omslaget en sista gång, för att kolla så att baksidestexten och andra texter på omslaget ser korrekta ut. Och sedan … Ja, då börjar den ”riktiga” väntan fram till 7 juni då det är officiell release för boken i butikerna. En väldigt nervös men också förväntansfull väntan. Efter alla timmar bakom tangenterna vill jag förstås att boken ska bli läst (och förhoppningsvis gillad). Som tur var har jag annat att pyssla under den här sista månaden fram till dess. Senast till midsommar vill jag att första redigeringen av mitt romance-råmanus ska vara klart och redo för min förläggare att läsa. Bara att sätta fart nu alltså!

Livet

Tycker att det är så sorgligt att Avicii gått bort, kan inte riktigt släppa det. Kanske för att han var så ung och att det känns som sådan ”waste”. Han hade hela livet framför sig! Kanske för att jag tänker på hans nära och kära, tanken på att förlora ett av mina egna barn … Fruktansvärt. Kanske också för att jag själv har varit med om att förlora min pappa från en dag till en annan, även om han var femtioett år då. Att det bara kan ta slut, så fort. Ena dagen, timmen, minuten, sekunden lever personen, nästa inte. Kanske för att det gör så ont inombords när man så här i efterhand ser dokumentären om Avicii, där han berättade att han inte mådde bra. Fastnade också särskilt på en sak han sa, att han i grunden var en introvert människa men att han alltid hade känt att det är något fult att vara det. Kan så väl känna igen mig i det, hur man måste vara extrovert för att ”räknas”. Hur viktigt det tycks vara i dagens samhälle.

Romance

Parallellt med redigeringen av Julia och Jack redigerar jag också ett råmanus som är mer åt romance-hållet. Jag har länge velat skriva en romance-roman och ibland tycker jag ärligt talat att det är svårt att skilja romance från ”romantisk feelgood” som jag annars skriver, men detta känns ändå annorlunda. Det är mer typiska romance-ingredienser än jag annars brukar ha och just nu är jag helt förälskad i mina karaktärer och vill verkligen ”hänga” med dem. En bra känsla! Hoppas den håller i sig.

På tal om bra känsla, i dag har det verkligen varit vår här i Stockholm. Det sägs att det ska bli kallt igen i veckan, men jag vill inte tänka på det nu. Lilla A, sex år, har cyklat för första gången i år och jag har suttit ute på altanen och solat. Så underbart! Jag var född i ett betydligt varmare land än Sverige i ett tidigare liv, det är jag övertygad om.

Manus för Julia och Jack inlämnat …

för den här gången! Tre veckors hård redigering är till ända varav jag hade influensa under en av veckorna. Ingen vidare tajming. Varför är det alltid så att man blir sjuk när man minst av allt ”kan”/”får” bli det? Men jag kämpade på och nu har min redaktör manuset i tre veckor innan jag får tillbaka det för ”sista gången”. Då har jag två veckor på mig att fixa det hon tycker ska ändras. Efter det ska manuset till sättning innan det blir korrekturläsning. Den 7:e juni kommer den att finnas ute i bokhandeln, Julia och Jack, min tredje bok. Ser så mycket fram emot det!

Julia och Jack

Snart är det sommar!  Nästan i alla fall. Känns inte riktigt så just nu, så här i mitten av februari och med snöflingor som yr i luften. Men fortare än vi anar är vi där ( så är det faktiskt), och i början av juni kommer min tredje roman ”Julia och Jack”, och jag är så glad för det! Det är en romantisk feelgood som utspelar sig i Stockholm och New York, en riktig sommarkaramell med små/stora lögner och en ödesdiger familjehemlighet som ingredienser. Och kärlek förstås. Och passion!

Mer information kommer, men så här fint presenteras boken i sommarkatalogen hos mitt nya förlag (Louise Bäckelin Förlag):

 

 

 

 

Böcker är bäst när de inte är perfekta

Tycker Lotta Olsson säger det så bra i dagens DN. Och tycker det är så med mycket i livet. Det är exempelvis oftast inte låten där varje ton sitter rätt som stannar kvar i mig. Artisten kan treva sig fram, det viktiga däremot är att det finns en känsla bakom, att det känns äkta. Att boken/låten talar till mig på något sätt, ställer frågor som får mig att fundera mer. Författaren behöver inte sitta inne på exakt alla svar.

”Flera av dagens böcker vågar vara famlande även om det inte blir perfekt. Några prövande försök att uttrycka något av allt vi inte är tvärsäkra på”, skriver Olsson. Gillar det! Får också min egen prestationsångest när jag skriver på nya manuset att minska.