Susanna och David

Ett utdrag från Tills kärleken skiljer oss:

”Nu är det faktiskt så att vi sitter här ihoptvingade”, han gjorde citationstecken med fingrarna, ”en lördagskväll, och då blir det per automatik en privat situation. Så kan vi inte släppa det här med chef och anställd och bara vara vi?”

”Vi?” sa hon med tunn röst.

Hans ögon glimmade till.

”Ja. David och Susanna. Ska vi ta i hand igen kanske. Börja om. Hej jag heter David. Vad heter du?” Han sträckte fram handen och hon kunde inte låta bli att dra på munnen.

”Susanna.” Hon böjde sig fram. Hans hand var varm och småsvettig. Nästan som om han var nervös. Eller om det var brasan och ljusen som gjorde även henne själv fuktig. Och med ens såg hon situationen genom en utomståendes ögon. Den neddämpade belysningen. Den öppna spisen och de tända ljusen. Vinet. Hon släppte hans hand och flyttade snabbt tillbaka till den delen av soffan där hon nyss suttit.

© Anna Lönnqvist

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s