I kväll kom vi att prata vid matbordet om vilken som är den bästa dagen på veckan och de flesta brukar väl inte direkt ha måndag som sin favoritdag. Så kom jag på att jag inte hade någon aning om vilken dag som jag föddes på för … Ja, rätt länge sedan nu. Det står säkert i den röda boken som jag har hemma någonstans som heter ”Mitt första år” eller något liknande men jag kommer inte ihåg att jag någonsin har pratat med mina föräldrar om detta. Vilken veckodag som jag föddes på. Det visste inte heller min man men efter att ha googlat visade det sig att han föddes på en fredag, min absoluta favoritdag, medan jag föddes på en måndag. Och jag kunde inte låta bli att tänka på det här med måndagsex … Haha. Att jag alltså är ett måndagsexemplar. ”Då kan jag skylla på att jag föddes på en måndag så fort jag klantar till det i livet eller när något inte går som jag vill hädanefter”, sa jag lite skämtsamt till min man.
Fast på något sätt var det bra, att jag tog reda på detta, för nu blev jag genast mer vänligt inställd till måndagar. Min dag. Och egentligen har jag alltid tyckt mer om måndagar än exempelvis söndagar. Det är liksom en chans till nystart. Nu kommer säkert någon och säger att man ska leva här och nu och uppskatta alla dagar lika mycket, vilket givetvis är sant. Men i praktiken fungerar det ju inte riktigt så. Hur som helst har detta måndagsbarn haft en riktigt bra måndag med genomgång av manus hela dagen (har ju deadline för mitt råmanus nu på torsdag), följt av att jag skjutsade dottern till dansen som hon går på flera dagar i veckan. Och snart ska dagen avslutas med kvällsfika. En riktigt kladdig kladdkaka som dottern bakat tillsammans med löst vispad grädde. Mums! Kanske hinner jag med ett avsnitt av ”A million little things” också innan jag går och lägger mig.
Anna Lönnqvist 