Tycker att det är så sorgligt att Avicii gått bort, kan inte riktigt släppa det. Kanske för att han var så ung och att det känns som sådan ”waste”. Han hade hela livet framför sig! Kanske för att jag tänker på hans nära och kära, tanken på att förlora ett av mina egna barn … Fruktansvärt. Kanske också för att jag själv har varit med om att förlora min pappa från en dag till en annan, även om han var femtioett år då. Att det bara kan ta slut, så fort. Ena dagen, timmen, minuten, sekunden lever personen, nästa inte. Kanske för att det gör så ont inombords när man så här i efterhand ser dokumentären om Avicii, där han berättade att han inte mådde bra. Fastnade också särskilt på en sak han sa, att han i grunden var en introvert människa men att han alltid hade känt att det är något fult att vara det. Kan så väl känna igen mig i det, hur man måste vara extrovert för att ”räknas”. Hur viktigt det tycks vara i dagens samhälle.

Kom hem från semester på Kefalonia för en vecka sedan. Slappa dagar med sol, bad och massor av läsning. Tycker om Grekland. Perfekt för en person som jag som fullkomligt älskar värme, måste ha bott på ett varmare ställe än Sverige i ett tidigare liv. Njuter verkligen av att bli varm ända inpå, det är som balsam för min lite oroliga själ.

 

Först läste jag boken. Och jag gillar ju verkligen Liane Moriartys sätt att berätta, det är intelligent och smart. Sen såg jag serien som bygger på boken på HBO Nordic och tja, den var inte som boken men gillade den också, framförallt för det fantastiska skådespeleriet av särskilt Reese Witherspoon (och Nicole Kidman). Men Reese imponerade mest. En bok och serie som griper tag.

Bruno Mars alltså. Älskar’t.

Det är sommar, ledighet och jag är så svag för sådana här ögonblicksbilder; bondgårdar, hagar … Bondgårdsromantik skulle man kanske kunna kalla det. Njuter verkligen av att vara ledig nu efter intensivt redigeringsarbete hela våren och läser, läser. Kan knappt sluta. När jag själv skriver har jag väldigt svårt att läsa överhuvudtaget. Känns som det påverkar mitt eget skrivande för mycket. Däremot ser jag mycket på teveserier. Men nu, när jag är ”mellan skrivprojekt”, slukar jag bok på bok. Blir flera stycken i veckan. Och läshögen är stor. Förutom att läsa dricker jag kaffe i muminmuggar, kan inte få nog av utsikten ut över älven och cyklar och springer längs grusvägar. Men jag svär också över mygg och dåligt väder och över grannen som fixar och donar så mycket med huset att min stressnivå blir skyhög mitt i all ledighet. Denna stressen alltså, alltid, över vad andra gör. Så totalt onödigt. Sådant slöseri med energi. Särskilt som man vet att det man ”ser” aldrig speglar verkligheten.

Lite bilder från en vecka i värmen kring Medelhavet. Nu är det ju äntligen varmt hemma också, som jag älskar värmen! En dröm är att någon gång bo åtminstone delar av året på ett betydligt varmare och mer solsäkert ställe än Sverige. Hoppas ni har en fin sommar!

 

… när jag inte skriver. Att baka. Men inte krångliga grejer som tar lång tid. Kladdkakemuffins med vit choklad är en favvo.