Tycker att det är så sorgligt att Avicii gått bort, kan inte riktigt släppa det. Kanske för att han var så ung och att det känns som sådan ”waste”. Han hade hela livet framför sig! Kanske för att jag tänker på hans nära och kära, tanken på att förlora ett av mina egna barn … Fruktansvärt. Kanske också för att jag själv har varit med om att förlora min pappa från en dag till en annan, även om han var femtioett år då. Att det bara kan ta slut, så fort. Ena dagen, timmen, minuten, sekunden lever personen, nästa inte. Kanske för att det gör så ont inombords när man så här i efterhand ser dokumentären om Avicii, där han berättade att han inte mådde bra. Fastnade också särskilt på en sak han sa, att han i grunden var en introvert människa men att han alltid hade känt att det är något fult att vara det. Kan så väl känna igen mig i det, hur man måste vara extrovert för att ”räknas”. Hur viktigt det tycks vara i dagens samhälle.
Kategori: Livsbetraktelser
Böcker är bäst när de inte är perfekta
Tycker Lotta Olsson säger det så bra i dagens DN. Och tycker det är så med mycket i livet. Det är exempelvis oftast inte låten där varje ton sitter rätt som stannar kvar i mig. Artisten kan treva sig fram, det viktiga däremot är att det finns en känsla bakom, att det känns äkta. Att boken/låten talar till mig på något sätt, ställer frågor som får mig att fundera mer. Författaren behöver inte sitta inne på exakt alla svar.
”Flera av dagens böcker vågar vara famlande även om det inte blir perfekt. Några prövande försök att uttrycka något av allt vi inte är tvärsäkra på”, skriver Olsson. Gillar det! Får också min egen prestationsångest när jag skriver på nya manuset att minska.
Kefalonia
Kom hem från semester på Kefalonia för en vecka sedan. Slappa dagar med sol, bad och massor av läsning. Tycker om Grekland. Perfekt för en person som jag som fullkomligt älskar värme, måste ha bott på ett varmare ställe än Sverige i ett tidigare liv. Njuter verkligen av att bli varm ända inpå, det är som balsam för min lite oroliga själ.
Stora små lögner
Först läste jag boken. Och jag gillar ju verkligen Liane Moriartys sätt att berätta, det är intelligent och smart. Sen såg jag serien som bygger på boken på HBO Nordic och tja, den var inte som boken men gillade den också, framförallt för det fantastiska skådespeleriet av särskilt Reese Witherspoon (och Nicole Kidman). Men Reese imponerade mest. En bok och serie som griper tag.
Hur bra är han inte?
Bruno Mars alltså. Älskar’t.
Bondgårdsromantik …
Det är sommar, ledighet och jag är så svag för sådana här ögonblicksbilder; bondgårdar, hagar … Bondgårdsromantik skulle man kanske kunna kalla det. Njuter verkligen av att vara ledig nu efter intensivt redigeringsarbete hela våren och läser, läser. Kan knappt sluta. När jag själv skriver har jag väldigt svårt att läsa överhuvudtaget. Känns som det påverkar mitt eget skrivande för mycket. Däremot ser jag mycket på teveserier. Men nu, när jag är ”mellan skrivprojekt”, slukar jag bok på bok. Blir flera stycken i veckan. Och läshögen är stor. Förutom att läsa dricker jag kaffe i muminmuggar, kan inte få nog av utsikten ut över älven och cyklar och springer längs grusvägar. Men jag svär också över mygg och dåligt väder och över grannen som fixar och donar så mycket med huset att min stressnivå blir skyhög mitt i all ledighet. Denna stressen alltså, alltid, över vad andra gör. Så totalt onödigt. Sådant slöseri med energi. Särskilt som man vet att det man ”ser” aldrig speglar verkligheten.
Vi går mot ljusare tider
och jag inser att den här bloggen börjar bli en sådan där blogg som inte uppdateras särskilt ofta. Well, nu skriver jag i alla fall. 🙂
Hur är det med er? Jag har tagit ett break från mitt jobb för att koncentrera mig på att skriva ett tag. Behöver det. Så svårt att orka/hinna skriva på kvällarna efter att ha jobbat en hel dag. Och det är braiga är att jag har två olika manus att redigera, och att jag älskar redigering. Det är det bästa med att skriva. Råmanus är nästan bara ett nödvändigt ont för mig. Jo, lite är det väl kul att komma på nytt, men mest plågsamt faktiskt.
Jag har precis redigerat råmanus ett, ett varv, och nu sitter jag med det andra manuset. Jag brukar inte göra så. Brukar jobba med ett manus i taget så att det blir helt klart, men jag kände att jag behövde få distans till det första, låta det ligga till sig lite. Och i manuset jag jobbar med nu gör jag något som jag inte gjort förut, skriver i jag-form och i presens (brukar skriva i tredje person och dåtid). Gillar det verkligen! Som det känns just nu mer än det andra, men det kanske bara är nyhetens behag. Haha.
Manus ett är åt romance-hållet, manus två åt chiclit-hållet. Tror det kan bli bra. Men nu är det helg. Jag ska snart hämta femåringen på dagis och fundera på middag. Vi brukar göra något lättare på fredagar. Kanske blir det bara ost och kex i dag när trettonåringen är hos sin pappa. Manchego, peccorino och chevrette brukar vara våra standardostar. Och så fikonmarmelad och vindruvor till det. Helt okej.
Hoppas ni får en fin helg!
Semester
Lite bilder från en vecka i värmen kring Medelhavet. Nu är det ju äntligen varmt hemma också, som jag älskar värmen! En dröm är att någon gång bo åtminstone delar av året på ett betydligt varmare och mer solsäkert ställe än Sverige. Hoppas ni har en fin sommar!
Min favoritgrej
… när jag inte skriver. Att baka. Men inte krångliga grejer som tar lång tid. Kladdkakemuffins med vit choklad är en favvo.
Fira Alla hjärtans dag med en bok!
Jo, men det tycker jag. Och jag var med i Ordberoende förlags nyhetsbrev denna gång angående detta och för att prata om både ”Tills kärleken skiljer oss” och ”Tjugo år till dig”. Läs mer här. Själv har jag dock varken läst eller firat så värst mycket alla hjärtans dag i dag (men blivit uppvaktad med rosor av min käresta), däremot korrat ”Tjugo år till dig” eller snarare tagit ytterligare en vända med slutredigering, för insåg ju att vissa saker skulle ändras. Jag hade helt glömt bort den här fasen i processen, den när man är nästan klar med boken men har så svårt att släppa den ifrån sig. Jag måste bara ändra lite till. Men det blir inga stora förändringar, och de måste stämmas av med min språkgranskare, så att de funkar. Ändå, så lätt att vilja dra ut på den här fasen. För när boken väl sätts och sedan går till tryck, finns det ju ingen återvändo. Då kan jag inte påverka längre. Tur att jag har en deadline att passa. 🙂
