Romance

Parallellt med redigeringen av Julia och Jack redigerar jag också ett råmanus som är mer åt romance-hållet. Jag har länge velat skriva en romance-roman och ibland tycker jag ärligt talat att det är svårt att skilja romance från ”romantisk feelgood” som jag annars skriver, men detta känns ändå annorlunda. Det är mer typiska romance-ingredienser än jag annars brukar ha och just nu är jag helt förälskad i mina karaktärer och vill verkligen ”hänga” med dem. En bra känsla! Hoppas den håller i sig.

På tal om bra känsla, i dag har det verkligen varit vår här i Stockholm. Det sägs att det ska bli kallt igen i veckan, men jag vill inte tänka på det nu. Lilla A, sex år, har cyklat för första gången i år och jag har suttit ute på altanen och solat. Så underbart! Jag var född i ett betydligt varmare land än Sverige i ett tidigare liv, det är jag övertygad om.

Böcker är bäst när de inte är perfekta

Tycker Lotta Olsson säger det så bra i dagens DN. Och tycker det är så med mycket i livet. Det är exempelvis oftast inte låten där varje ton sitter rätt som stannar kvar i mig. Artisten kan treva sig fram, det viktiga däremot är att det finns en känsla bakom, att det känns äkta. Att boken/låten talar till mig på något sätt, ställer frågor som får mig att fundera mer. Författaren behöver inte sitta inne på exakt alla svar.

”Flera av dagens böcker vågar vara famlande även om det inte blir perfekt. Några prövande försök att uttrycka något av allt vi inte är tvärsäkra på”, skriver Olsson. Gillar det! Får också min egen prestationsångest när jag skriver på nya manuset att minska.

Min största fiende

… när det gäller mitt skrivande är jag själv. Jag är nämligen enormt självkritisk (och det ska man också vara), men i mitt fall är det nästan hindrande. När jag skriver råmanus försöker jag alltid skriva på och inte gå tillbaka och läsa alltför mycket av det jag har skrivit av just den anledningen. Det positiva med det är att jag har ”lätt” för att slutföra manus, de blir skrivna. Problemet kommer sedan, framförallt vid första genomläsningen av det jag har skrivit. Jag tycker att det är så dåligt att jag riktigt liiider och bestämmer mig raskt för att skrota hela manuset. Ibland gör jag faktiskt det. Ibland känner jag/vet jag att det är inte är riktigt så dåligt som jag inbillar mig, att det faktiskt finns något där och börjar redigera.

I höstas skrev jag ett råmanus som drar mer åt romance-hållet än feelgood-hållet. Samma visa som vanligt när jag var klar och läste igenom råmanuset. Vad är detta? Redigerade det ändå ett varv, men när jag skulle läsa igenom det igen tog det stopp och jag bestämde mig för att gå tillbaka till ett annat manus som jag skrev klart för ett år sedan.

I dag, efter att ha redigerat det andra manuset hela våren, började jag läsa igenom mitt romance-manus och upptäckte att wow, det här är ju riktigt bra. Har jag faktiskt skrivit det här? Hur kunde jag tycka att det var så dåligt? Så efter att ha varit fast besluten att påbörja en helt ny historia kommer jag nog att tänka om och återgå till redigeringen av det här manuset. Och att utgå från ett manus på över 100 000 ord är lite lättare än att börja på ett blankt papper. Typ.

Hurra, vad glad jag blev nu!

Vi går mot ljusare tider

och jag inser att den här bloggen börjar bli en sådan där blogg som inte uppdateras särskilt ofta. Well, nu skriver jag i alla fall. 🙂

Hur är det med er? Jag har tagit ett break från mitt jobb för att koncentrera mig på att skriva ett tag. Behöver det. Så svårt att orka/hinna skriva på kvällarna efter att ha jobbat en hel dag. Och det är braiga är att jag har två olika manus att redigera, och att jag älskar redigering. Det är det bästa med att skriva. Råmanus är nästan bara ett nödvändigt ont för mig. Jo, lite är det väl kul att komma på nytt, men mest plågsamt faktiskt.

Jag har precis redigerat råmanus ett, ett varv, och nu sitter jag med det andra manuset. Jag brukar inte göra så. Brukar jobba med ett manus i taget så att det blir helt klart, men jag kände att jag behövde få distans till det första, låta det ligga till sig lite. Och i manuset jag jobbar med nu gör jag något som jag inte gjort förut, skriver i jag-form och i presens (brukar skriva i tredje person och dåtid). Gillar det verkligen! Som det känns just nu mer än det andra, men det kanske bara är nyhetens behag. Haha.

Manus ett är åt romance-hållet, manus två åt chiclit-hållet. Tror det kan bli bra. Men nu är det helg. Jag ska snart hämta femåringen på dagis och fundera på middag. Vi brukar göra något lättare på fredagar. Kanske blir det bara ost och kex i dag när trettonåringen är hos sin pappa. Manchego, peccorino och chevrette brukar vara våra standardostar. Och så fikonmarmelad och vindruvor till det. Helt okej.

Hoppas ni får en fin helg!

Bibliotek

Jag älskar bibliotek. Är mer eller mindre uppvuxen på ett eftersom jag var en sådan bokmal när jag växte upp (är fortfarande) och hängde där mer eller mindre jämt. Därför var det två saker som hände i veckan som gjorde mig riktigt glad. Fick en bild från Sollefteå bibliotek (tack Johanna Wistrand) där min bok ”Tjugo år till dig” tillsammans med förlagskollegan Eva Swedenmarks ”Om ni inte börjar leva gör jag slut” finns med på hyllan över rekommenderade böcker. En annan är att jag får biblioteksersättning för 2015 vilket innebär att min debutroman ”Tills kärleken skiljer oss” lånades ur mer än 2000 gånger (”Tjugo år till dig” hade ju inte kommit ut då). Hurra! Blir så glad, så glad.

Annars då? Skriver så att tangenterna glöder på mitt tredje manus (80% av råmanus nu). Och det är så spännande, även för mig, fastän jag vet nästan hur det ska gå. Vägen fram till sista sidan är aldrig helt klar för mig. Jag vet huvuddragen i det som ska hända och vad jag vill ha fram, men inte exakt hur.

bibblan
Sollefteå bibliotek

 

”Tjugo år till dig” inskickat

… för sättning. Nu kan jag inte påverka boken mer, ödet är i läsarens händer. Jag kommer att ”korra” den igen förstås, för att kontrollera att allt ser ut som det ska när manuset är satt; att avstavningarna är rätt, att det inte är några stavfel, extra mellanslag eller dylikt som jag missat (andra än jag ska förstås också korra). Och känns något ord/någon mening absolut fel går det förstås att ändra ända fram tills tryckfilen skapas. Men helst ska det inte vara några sådana ändringar kvar, vilket känns så skönt! För jag har levt med den här boken i ett och ett halvt år nu. Kan den utan och innan. Och det känns verkligen som Linn, Joel och de andra karaktärerna i ”Tjugo år till dig” är redo att stå på egna ben nu. Men jag kommer att sakna dem. De har kommit att bli som riktigt nära vänner för mig, som jag både tycker mycket om och som jag retar upp mig på. Precis som man gör i verkliga livet.

Har ni några trevliga planer i helgen? Själv ska jag en sväng till frissan och fixa lite annat som man inte hinner med när man slutför manus (satt dag och natt förra helgen). Och jag ska umgås med mina älskade ungar. Förstås.

Fira Alla hjärtans dag med en bok!

Jo, men det tycker jag. Och jag var med i Ordberoende förlags nyhetsbrev denna gång angående detta och för att prata om både ”Tills kärleken skiljer oss” och ”Tjugo år till dig”. Läs mer här. Själv har jag dock varken läst eller firat så värst mycket alla hjärtans dag i dag (men blivit uppvaktad med rosor av min käresta), däremot korrat ”Tjugo år till dig” eller snarare tagit ytterligare en vända med slutredigering, för insåg ju att vissa saker skulle ändras. Jag hade helt glömt bort den här fasen i processen, den när man är nästan klar med boken men har så svårt att släppa den ifrån sig. Jag måste bara ändra lite till. Men det blir inga stora förändringar, och de måste stämmas av med min språkgranskare, så att de funkar. Ändå, så lätt att vilja dra ut på den här fasen. För när boken väl sätts och sedan går till tryck, finns det ju ingen återvändo. Då kan jag inte påverka längre. Tur att jag har en deadline att passa. 🙂

 

Snart är det dags

för korrläsning av Tjugo år till dig. Första mars ska manuset vara klart för ”sättning”. Men jag kan inte riktigt förmå mig att korrläsa det just nu. Skriver nämligen på nästa manus och har kommit på en så bra grundidé som jag bara vill utforska vidare. Dock är inte alla trådar lösta ännu. Jag vet storyn i stort, men det finns några vägval jag måste fundera mer över. Det hindrar dock inte att jag skrivit det första och andra kapitlet. Jag började ju på en nytt manus i höstas, sen kom redigeringen av Tjugo år till dig emellan och som alltid när jag redigerar kommer jag på nya tankar. Vilket gör att det nya manuset är ett hopkok av manuset jag gjorde då och min nya idé. Ju mer jag skriver ju mer inser jag vikten av att verkligen ha något att berätta. Jo, det låter ju basic. Men att verkligen hitta den idén som bara pockar på och väntar på att berättas. Som känns så rätt att man tänker att det här bara måste skrivas ner. För att man själv skulle älska den typen av roman. För att man ser den redan nu framför sig som en film. Det är inte det lättaste.

Nåväl, gäller att förvalta idén också. Det räcker inte att vara vrålförälskad i den, även om det hjälper. Jag siktar på att ha ett råmanus klart innan sommarsemestern. Får se om det går med tanke på att jag jobbar heltid på nytt jobb sedan några veckor tillbaka. Många sena kvällar (och nätter) lär det bli.

Tjugo år till dig

Manuset för ”Tjugo år till dig” är skickat till min förläggare. Ja, det är alltså så den fristående uppföljaren till ”Tills kärleken skiljer oss” kommer att heta, och i juni 2016 kommer den! Det var inte slutkorret som gick iväg, men närapå. Hoppas att det bara är detaljer kvar att fixa. Har verkligen jobbat stenhårt med redigeringen av det här manuset under hösten, och den sista svängen gick jag igenom varenda ord/mening för att ta bort upprepningar, förtydliga osv. Tror/hoppas det blir bra. Jag är en ständig tvivlare på min egen förmåga och när jag varit så inne i min egen text har jag verkligen noll distans till den, men när min fina redaktör (som jag inte vet hur jag skulle klara mig utan) skrev att ”du är en mästare på att skildra relationer, att skapa stämning och drama” och ”det här manuset är så himla fint, så känsligt skrivet”, då blev jag riktigt glad. 

Dessutom är bokomslaget klart och det blev så fint, verkligen som jag ville, och inom en snar framtid hoppas jag kunna visa det här på bloggen, liksom mer info om boken. Lite hemligt just nu allting, fortfarande. 🙂 Så nu kan jag ta julledigt med gott samvete. Förutom att jag redan börjat grunna på vad nästa roman ska handla om förstås. Men det är så det ska vara. Nu längtar jag dock mest efter att läsa andras romaner ett tag. Bästa inspirationen för egna skrivandet förutom film/tv-serier. Läshögen är stor, men hoppas beta av några stycken under julen. I kväll blir det dock sista avsnittet av Homeland för säsongen på svtplay. Den här säsongen har varit suverän men nästan för verklig. Och inför sista avsnittet är förstås spänningen olidlig. Homeland-manusförfattarna kan verkligen det här med cliffhangers …