Efter regn kommer …

solsken. Och nu menar jag bokstavligt. Är så less på det här evinnerliga regnandet på senare tid. Visst är det mysigt att sitta inne och skriva när det regnar.Dricka hinkvis med te eller kaffe och äta choklad. Men det har varit för mycket av sådant på slutet. Ja, inte dricka kaffe, äta choklad och skriva, förstås. Men regn. Och mörker.

Försöker låta bli att tänka på att det kommer att vara mörkt länge, länge nu. Att en lång vinter som aldrig tycks ta slut ligger framför oss. Att ingen utlandsresa är inbokad. Att det kommer att dröja oändligt länge tills solens strålar kommer att värma igen. Att … Okej, don’t go there. Och varför vara negativ när man kan vara positiv? Vad tycks om det här i stället? Advent om två och en halv veckor. Glögg och pepparkakor. Tända ljus. Jul och nyår. Ledigt. Tid att mysa och umgås med (och reta sig på …) hela tjocka släkten! 🙂 Och efter det bara en sådär hundra dagar eller vad det nu kan tänkas vara (har inte kollat exakt) till vårdagjämning, sommartid och hopp om ljusare tider. 🙂

Idag var det i alla fall sol där jag bor! Blev så lättad och glad, och gav mig ut på ett löppass på lunchen. Fyllde lungorna med ny luft och rensade tankarna. Det gick segt att springa. Men axlarna sjönk ner. Stressen försvann. Och jag kan andas igen! Jag tror det finns hopp om ljusa tider även om det är mörkt ute. 🙂