Då är jag igång igen då! Deletar, skriver om, lägger till … Konstigt det där. Att först tar man bort massor av sin text. För att sedan addera ny. 
Eftersom jag är nästan tom på ord just nu (alla jag har går åt till romanen), citerar jag fritt från en av mina favoritsidor, angående ämnet redigering:
”Det ska inte bort för att det är sopigt (eller ja … inte alltid i alla fall), det ska bort för att berättelsen kräver det. Det ska bort för att något annat ska få mer plats. De pärlor jag stryker måste väck för att de som är kvar ska glimra desto vackra. Därifrån kan man sen smycka den lite. Justera, fördjupa, rent av lägga till något (!). Det är finliret, och har du gjort ditt jobb så kommer belöningen nu. Känslan av att det blev bättre än du föreställt dig.”
Anna Lönnqvist 
Åh, vad bra sagt. Och vad spännande det ser ut med alla kommentarsrutor…. önskar jag kunde få tjuvläsa liiite, är så nyfiken så jag dööör!
GillaGilla
Ja visst ser det spännande ut! 🙂 Fast själva processen bakom är kanske inte så spännande …
GillaGilla
Fina ord. De ska jag också ta med mig och tänka på när tröskandet känns extra tungt! / Johanna
GillaGilla
Ja, visst var de fina ”lånade” ord …
GillaGilla
Exakt så som citatet beskriver är redigeringsprocessen! Kunde ha varit mina ord!!
GillaGilla
Mitt i prick tycker jag också! 🙂
GillaGilla
Killing your darlings (eller som här, att döda pärlorna), är alltid för j*vla svårt. Men så bra.. och nödvändigt.
GillaGilla
Precis! Det är lätt att låsa sig fast vid vissa uttryck eller partier som man skrivit. Och svårt att stryka det man blivit förälskad i. Men som du säger nödvändigt, om det inte tillför något till berättelsen.
GillaGilla