I går skickade jag iväg mitt manus för den (helt) fristående uppföljaren till ”Tills kärleken skiljer oss” till en lektör/redaktör. I förr går godkände jag inlagan av ”Tills kärleken skiljer oss” som pocket vilket innebär att den nu är på väg att tryckas, redo att släppas lagom till påsk. Det rullar på!
Ändå har det inte varit en enkel väg till bok två. Råmanuset för den fristående uppföljaren var klart i december. Sedan drabbades jag av något slags akut dåligt självförtroende och tyckte allt jag hade skrivit var dåligt. Så jag lämnade det manuset och skrev en helt ny berättelse. Ja, det är sant! Så för några veckor sedan satt jag alltså här med varsitt råmanus i min hand. Sedan läste jag igenom den fristående uppföljaren och insåg att jag verkligen älskade storyn och ville fortsätta på den. Så nu har jag redigerat den en del och skickat iväg den till lektören. Vad jag ska göra av den andra berättelsen återstår att se. 🙂
Svårt det där med skrivarsjälvförtroende. Jag tror, nästan vet, att min värsta kritiker är jag själv. Ibland bra, ibland hämmande. Samtidigt har jag insett en sak. Ibland behöver en berättelse vila innan man fortsätter på den. Jag såg på den fristående uppföljaren till ”Tills kärleken skiljer oss” med helt andra ögon när jag öppnade manuset nu, efter att ha låtit det ligga i två månader, än precis när jag hade skrivit den.
Så, det är söndag, blåsigt och mulet ute, men ganska varmt. Får se vad dagen bjuder på. Lite Vasaloppstittande, lite städning, kanske träning, kanske fika på Tant Brun i Sigtuna. Ha en bra dag!
Anna Lönnqvist 
Jag känner verkligen igen det där! Jag är galet självkritisk, men hoppas att det i slutändan innebär att jag inte lämnar ifrån mig något som jag i maggropen vet inte är tillräckligt bra. Att det blir lite panik med tvåan är nog inte så konstigt – tänk så snabbt vi har skrivit den jämfört med ettan som fått växa i huvudet under lååååång tid! Kram på dig!!
GillaGilla
Jamen du har ju rätt i det – ettan ruvade man på länge, men med tvåan har det gått betydligt fortare. Och antar som du säger att det inte bara är dåligt att vara självkritisk, utan faktiskt gör att det man lämnar ifrån sig håller en viss kvalitet. Kram tillbaka!
GillaGilla