Har hjälpt sonen att flytta tillbaka till Uppsala i helgen. Nytt skolår och ny lägenhet, omöblerad till skillnad från möblerad förra året så betydligt mer att fixa och det har blivit några svängar till Ikea … En sorg i att skiljas åt igen efter en sommar hemma även om det är nära till Uppsala för oss, tror det tar ungefär 30 minuter från dörr till dörr med bil. Samtidigt är jag förstås glad för hans skull och att han läser en utbildning som intresserar honom plus friheten i att ”vara vuxen” och klara sig själv. Men det känns ändå i mammahjärtat att han är på annan ort nu.
I torsdagskväll skickade jag in råmanus för nästa bok till min förläggare och varje gång jag skickar i väg mitt manus till min förläggare eller redaktör uppstår något slags tomrum och känslan ”vad ska jag göra med livet nu”. Kanske blir den känslan extra stark nu när det officiellt är höst också och för att jag fyller jämnt om några veckor. Speciellt kanske just på grund av det sista. Jag har hamnat i en utvärderingsfas, livet är faktiskt inte hur långt som helst och det finns vissa saker som jag väldigt gärna vill göra men för att kunna göra dem behövs en förändring. Ungefär så är insikten. Men exakt hur förändringen ska gå till däremot … 🙂
Annars består veckan av inte mindre än fyra författarframträdande så jag har ett späckat schema nu när jag inte har manuset.
Anna Lönnqvist 