Det är som vanligt, direkt jag får tillbaka mitt manus från min förläggare för den första stora omskrivningen (det handlar nästan alltid om det för mig, eftersom jag är en sådan som skriver mig fram till sluthistorien) så blir det allt mitt liv handlar om. Annat, som den här bloggen, går tillfälligt i dvala. I och för sig har jag jobbat 6 dagar i veckan med mitt manus denna omgången och hann precis bli klar tills jag skickade in det i går morse, så det krävde verkligen 100% av mitt fokus. Jag har skrivit om så mycket text! Men tror verkligen/hoppas att slutresultatet kommer att bli bra! I mina tre senaste böcker har jag haft ett parallellt historiskt perspektiv där man följer en annan karaktär än i den nutida berättelsen (fast sedan möts också de båda karaktärerna i nutid). Denna gång är det annorlunda. Man följer samma person i både nutid och dåtid och den dåtida berättelsen utspelar sig bara fjorton år bakåt i tiden. Det är lite mer romance och Collen Hoover-känsla än i mina senaste böcker, vilket jag själv gillar skarpt. Och som jag har längtat efter att skriva!
På tal om skrivande så har jag funderat mycket den senaste tiden på ”var” jag hör hemma någonstans. När jag spanar in ex. ”feelgoodtopplistan” på Storytel känner jag varken igen mig i de böcker jag själv skriver eller läser (primärt, alltså). Är det för att jag drar mer mot romance? Men min senaste bok ”Världen från ovan” tyckte många var ”en roman helt enkelt”. Själv säger jag nu för tiden att jag skriver kärleksromaner/relationsromaner. Men det känns lite svårt just nu var man/jag passar in, för jag tänker att det blir fel om man befinner sig på ”fel” lista om ni förstår vad jag menar. Om man vill läsa det jag skriver kanske man inte söker där?
Precis när jag påbörjade den stora omskrivningen fyllde jag förresten jämnt och hade bestämt mig för att bara fira med mina absolut närmaste (har också en resa som väntar mycket snart med maken för att fira mer), men nedan kommer lite bilder därifrån. Blev så lyckat! Och precis som jag ville ha det. Är det något jag har börjat lära mig så är det väl just det, att man kan göra som man själv allra helst vill. Man behöver inte göra det som förväntas/som de flesta andra gör.
Anna Lönnqvist 