som Sandra Beijer gjorde. Jag vill äta go-frukostar som jag aldrig gör hemma, dricka drinkar, äta middagar ute, flanera runt, klä upp mig, sminka mig grundligt och länge och varför inte med ett glas bubbel i handen, jag vill känna mig chic. Jag vill känna mig ung, jag vill känna livet i mig på det sätt som endast New York kan få en att göra. Som Sandra skriver, som jag btw följt länge, länge: ”Kväll på Manhattan, finns det nåt bättre, nej exakt.”
Jag vill komma bort från orten som jag egentligen trivs väldigt bra i, bort från värmepannan som krånglat sedan november (!) och precis när vi trodde att allt var fixat och fått igen på hemförsäkring och allt som man aldrig får, för det finns alltid någon klausul eller något undantag som gör att man inte får tillbaka ett skit. Men den här enda gången fick vi ersättning direkt, inget snack. Bara att precis då, efteråt, löser jordfelsbrytaren ut, hela pannan lägger av. Nämen hoppsan, hela kompressorn måste tydligen bytas ut. Nu. Kan liksom varken skratta eller gråta åt eländigt. Men det här med stuga känns ännu längre bort nu. Ett till hus? Jag vill bo i lägenhet, eller på hotell. På Manhattan. Ja, i alla fall några dagar, en vecka eller så. Är det för mycket begärt? Nej, exakt.
Så länge har jag köpt mig ett par nya vår-sneakers om någon vill veta, ett par Adidas Samba i färgerna vitt/indigo. Gillar dem skarpt!
Hoppas ni får en fin fredag!
Anna Lönnqvist 