Jag var slut men lycklig

Halvåtta i morse snörde jag på mig skorna och stack ut. Väntade tills mörkret släppt taget. Tills skuggorna dragit sig undan och öppnat upp för en ny dag. Det var jag och naturen. Mina steg. Mina andetag. På vägen hem steg solen över träden. Jag var slut men lycklig.

Innan, under det mjuka varma duntäcket, var det inre motståndet stort. Vilken normal människa ger sig ut och springer tidigt en söndagsmorgon? Vad som nu är normalt ….

Under tiden. Kraft. Koncentration. Frihet. Men också kämpande. Att träna utan att ta i, att ta sig ut, utan att ge allt. Nej, då får det hellre vara.

Efteråt. Tillfredsställelse. Lycka. Och redo att börja en ny dag.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s