Det har varit en vecka i sjukdomens tecken här hemma. Inte jag, men man och barn. Influensa eller något liknade, och helt plötsligt stannar tiden. Inte en minut över för något annat än att finnas till hands. Skrivandet har fått lida, men jag har funderat desto mer på mitt manus, och ibland behövs sådana här pauser. Det snarare för skrivandet framåt i stället för bakåt, eftersom vissa oklarheter kan tänkas igenom och falla på plats. Jag har ältat fram och tillbaka och tror mig ha en lösning.
Kommande vecka ska jag på skolbesök med sonen som börjar ny skola till hösten, fira maken som fyller år och berätta om mitt skrivande på biblioteket i Upplands Väsby. På lördag blir det 60-årsfest. Däremellan hoppas jag få en hel del skrivet. Hoppas ni får en fin vecka!
Anna Lönnqvist 