… för sättning. Nu kan jag inte påverka boken mer, ödet är i läsarens händer. Jag kommer att ”korra” den igen förstås, för att kontrollera att allt ser ut som det ska när manuset är satt; att avstavningarna är rätt, att det inte är några stavfel, extra mellanslag eller dylikt som jag missat (andra än jag ska förstås också korra). Och känns något ord/någon mening absolut fel går det förstås att ändra ända fram tills tryckfilen skapas. Men helst ska det inte vara några sådana ändringar kvar, vilket känns så skönt! För jag har levt med den här boken i ett och ett halvt år nu. Kan den utan och innan. Och det känns verkligen som Linn, Joel och de andra karaktärerna i ”Tjugo år till dig” är redo att stå på egna ben nu. Men jag kommer att sakna dem. De har kommit att bli som riktigt nära vänner för mig, som jag både tycker mycket om och som jag retar upp mig på. Precis som man gör i verkliga livet.
Har ni några trevliga planer i helgen? Själv ska jag en sväng till frissan och fixa lite annat som man inte hinner med när man slutför manus (satt dag och natt förra helgen). Och jag ska umgås med mina älskade ungar. Förstås.
Anna Lönnqvist 