Tycker Lotta Olsson säger det så bra i dagens DN. Och tycker det är så med mycket i livet. Det är exempelvis oftast inte låten där varje ton sitter rätt som stannar kvar i mig. Artisten kan treva sig fram, det viktiga däremot är att det finns en känsla bakom, att det känns äkta. Att boken/låten talar till mig på något sätt, ställer frågor som får mig att fundera mer. Författaren behöver inte sitta inne på exakt alla svar.
”Flera av dagens böcker vågar vara famlande även om det inte blir perfekt. Några prövande försök att uttrycka något av allt vi inte är tvärsäkra på”, skriver Olsson. Gillar det! Får också min egen prestationsångest när jag skriver på nya manuset att minska.
Anna Lönnqvist 