En sak som jag har funderat på länge är hur ärlig man egentligen ska vara med sin tillvaro på sociala medier och jag tänker nog främst på Instagram, där jag hänger mest. Jag uppskattar verkligen konton som är mer ärliga, där man inte bara får se den fina ytan och Instavänliga versionen av livet, utan där man får hänga med på både ups and downs. Jag önskar att jag själv kunde vara mer så, men jag har en teori om att man måste ha ett hyfsat stort konto innan man kan visa upp det som inte är lika bra. Jag tänker också att det är en balansgång, för trots att jag som sagt uppskattar de mer ärliga kontona så kan det ibland bli lite för ärligt eller snarare ”klagigt” och om det då tar överhand … Ja, det blir inte särskilt upplyftande att följa ett sådant konto heller. Den där balansgången känns dessutom hårfin … Att visa upp eller inte visa upp, det är frågan … 🙂 Innan jag har listat ut det fortsätter jag att skriva på mitt nya manus/min nästa bok där jag passerat 100 sidor och som jag just nu, just i dag älskar. I morgon kan vara en helt annan sak … Skrivandets vånda och som vanligt i författarverkstaden, alltså. Jag tänker även njuta av att alla vårlökar som jag satte i höstas ÄNTLIGEN har tittat fram. Törs man tro att våren är här för att stanna nu? Det pratas om upp till tjugo grader varmt nästa vecka. Hoppas, hoppas …
Anna Lönnqvist 