Den första gång jag såg dig, Livsbetraktelser, Roman, Romance, Romantisk feelgood, Skrivreflektioner

Våren som tvekade

Kära dagbok,

Jag längtar efter värme och sol, något så enkelt som att sitta ute på altanen och dricka mitt förmiddags- och eftermiddagskaffe. Att vara ute i trädgården och påta utan att huka för regnet, den kalla blåsten och att frysa fingrarna av mig. Vad hände med våren? Vad händer? Efter att i många år ha längtat efter en egen stuga börjar jag seriöst längta efter ett ställe på betydligt sydligare breddgrader. Att kunna fly iväg till exempelvis Spanien. Tänk att sitta där på en balkong och skriva?

Nåväl, under tiden pågår livet. Den första gång jag såg dig är skickad till tryck och inläsning av ljudboken, och jag funderar vidare på nästa bokprojekt. Något nytt, kanske blir det en (sorts) serie. ”Alla” vill ha serier. Både läsare, förlag och bokhandlare. Jag vet ungefär vad jag vill skriva ”i stort”, men intrigen, vad karaktärerna vill/behöver, har varit med om … är inte klart. Liksom som sagt, om det ska vara en serie och hur den ska hänga ihop. Men det finns en värld/ett universum jag vill skriva om.

Som inspiration plöjer jag just nu booktok-böcker inom romancegenren. Colleen Hoover har jag redan läst allt av. Nu har jag just avverkat Elle Kennedys Spelet och Snedsteget och Ana Huangs Twisted Love och ska påbörja Chloe Walshs Binding 13. Antar att en del av böckerna skulle klassas mer som crossover/ungdomsböcker men har aldrig riktigt förstått mig på det där … Ungefär som att en del vuxna vägrar titta på Young Royals, vilken jag btw älskar! Eller Skam. Älskade Skam! Hade dock lite svårt för en del grejer i Twisted Love, men ser det som behövlig research att jag läst den. Allt läsande är bra läsande, ungefär som att allt skrivande är bra skrivande, om ni fattar vad jag menar. Läste ett inlägg av en författare som jag också träffade för första gången på en release för några veckor sedan där hon skrev att hon aldrig läst en romancebok innan hon själv skrev och kom ut med sin första romancebok förra året … Fann det så oerhört konstigt. Hur kan man skriva i en genre man aldrig ens har läst? Och inte verkar uppskatta själv? Jag älskar, brinner, för kärlekshistorier – av alla dess slag, behöver inte nödvändigtvis vara inom romancegenren – och har alltid gjort. Det skulle vara omöjligt för mig att skriva om kärlek på det sätt jag gör annars. Jaja, det verkar ha gått hyfsat bra för den där boken och författaren, så vad vet jag. Kanske är mitt nästa steg att skriva skräckromaner fast jag är alldeles för lättskrämd för att själv våga läsa en? 😉 Vi pratar om en person som hade mardrömmar i månader efter att ha sett filmen Lammen tystnar

Nej, nu ska jag sätta i gång med dagen och ser man på, nu bröt faktiskt solen fram genom molnen. Kanske blir det faktiskt en rätt bra en?

Lämna en kommentar