Med anledning av att pocketen för ”Tills kärleken skiljer oss” finns i lager igen, lade jag ut ett inlägg om det på min författarsida på Facebook där jag även berättade om mina känslor kring att få reaktioner på boken. De allra flesta recensioner/omdömen har varit bra. Till och med riktigt bra. Men vissa har gjort mig ordentligt ledsen. Som författare ska man helst vara hårdhudad och skaka av sig sådant, det säger sig självt att alla inte kan tycka om ens bok, men det är lättare sagt än gjort när man läser vissa av de dåliga omdömena …

Men vilken fantastisk respons jag har fått på mitt inlägg! Så mycket pepp och nätkärlek att jag blir alldeles rörd. Läsare som skriver att ”Tills kärleken skiljer oss” är den bästa bok de har läst och att jag på inga villkor får sluta skriva. Folk som säger att jag inte ska ta åt mig av de negativa kommentarerna och ger råd om hur jag ska tänka positivt. Personer som ännu inte läst men vill läsa!

Jag väljer ofta att ha en yta i sociala medier där jag som många andra ”låtsas” att allt är bra när det kanske inte är det. Det här var första gången jag berättade (ett uns av) hur jag känner kring författandet; att det är sårbart att skriva, och jag funderade på om jag skulle våga lägga ut inlägget. Nu är jag glad att jag gjorde det!

När min bok kom ut fick jag rådet att ”vad som än händer”, var positiv och glad. Och det har jag varit. Men rätt förlösande att få berätta om andra känslor med.

Och nu rullar skrivandet på! Har snart hunnit 25 % och är framme vid första vändpunkten i helt nya manuset. Tänk New York, Stockholm, mindre ort i Västerbottens inland och så kärlekskomplikationer, gamla vänskapsförhållanden och familjehemligheter ovanpå det. Kan det bli något? Jag tror det. Häpp!

P.S. Tack ännu en gång ni som peppat på FB. Betyder ju allt!