Fast i redigeringsbubblan

Har inte köpt en enda julklapp ännu. I stället lägger jag all ”fri tid” på att redigera. Och faktiskt är det rätt skönt att slippa julhetsen och slänga sig över datorn så fort det finns möjlighet i stället. Fast det kan förstås bli lite jobbigt att stå där måndagen den 23:e december och inse att jag måste ut på stan och handla. Har hänt förr, kan mycket möjligt hända igen … Jag är inte den personen som är förutseende nog att handla julklappar långt i förväg, vare sig jag redigerar eller inte. 🙂 I många andra fall är jag en planerande person, men att köpa presenter är inte riktigt min grej. Kanske därför jag skjuter på det in i det sista?

En helt annan sak jag kom att tänka på när jag var ute och sprang på lunchen igår. Processen med att springa och skriva liknar varandra rätt bra. Åtminstone för mig. I början av ett pass går det ofta så trögt och segt, att jag är beredd att ge upp. Jag får kämpa för varje ord/steg. Orkar knappt ta mig framåt. Men jag kämpar på. För jag är en envis rackare och ger inte upp. Sen efter ett tag (om jag har tur), går det lättare. Andningen kommer igång. Hastigheten ökar och det flyter på! Det är kul att skriva/springa!

Flytet kommer inte varje pass, inte ens varannan, men när det händer, när jag flyger fram, den känslan! Det är den jag vill komma åt och det är därför jag ger mig ut och springer i ur och skur eller sätter mig framför datorn kväll efter kväll. För att få uppleva de där enstaka tillfällena. Konstigt egentligen vad man gör för några sekunders berusning!