”… Den här boken vill man ju sträckläsa, inte behöva lusläsa och ”korra”. Nu återstår ungefär hundra sidor och spänningen är olidlig.” Så löd början på mailet som jag fick av min ”språkgranskare/redaktör nummer två” igår. Jag blev så glad att jag började studsa. Kanske till och med visslade jag och sjöng en liten trudelutt. För det ständiga tvivlet som förföljer mig när jag skriver, kanske nu större än någonsin, gör att minsta lilla positiva respons får mig att lyfta! I helgen ska jag in i redigeringsbubblan igen! Och jag kan ärligt säga att jag längtar!
Vilket fängslande manus!
Anna Lönnqvist 
Jag tvivlar också ständigt…då värmer glada utrop! Idag gick jag ur min redigeringsbubbla. För denna gång åtminstone!
GillaGilla
Ja, det hör nog till det här ”yrket” att tvivla. 🙂 Vi går om varandra, nu ska jag in i redigeringsbubblan igen! 🙂
GillaGilla
Vad kul! Grattis! Nu kan jag ju inte uttala mig om innehållet i din bok ännu, men jag gillar titeln. Den är mycket bra!
GillaGilla
Tack! 🙂 Kul att du gillar titeln!
GillaGilla