Hemma igen

Efter två veckors exil i Västerbotten är vi hemma igen och känslan ”borta bra, hemma bäst”, vill inte riktigt infinna sig. Kanske för att borta (i stugan) också är hemma och vi har haft det stället betydligt längre än villan. Men också för att jag mår så bra där. Bara att kliva utanför dörren när man vill ge sig ut och springa eller gå en promenad. Och att skriva med utsikt över Umeälven och ett fruset, men otroligt vackert snölandskap, är lite mer inspirerande än att ha sovrumsväggen eller köksbänken framför sig. Men, men … Man kan inte få allt och jag gillar verkligen vardag. Ser fram emot rutiner och att få ägna mer tid åt mitt manus. Tror/hoppas att det här blir ännu mer feelgood/romantik än ”Tills kärleken skiljer oss”. Det är i alla fall meningen. En riktigt härlig kärleksroman att svepas med i. Gäller att arbeta hårt för att se till att det blir så.