Tjejveckan

med lilla A har börjat. Bilfärden upp gick fin-fint. Så bra det nu kan gå när man kör ensam med en treåring. Men vi stannade bara två gånger på hela vägen och åksjukan hölls stången genom att med jämna mellanrum köra med lägre fart och lilla A:s fönster några millimeter öppet. Så jag är verkligen lättad, hade väntat mig värre.

Intressanta diskussioner på vägen upp:

”Varför är Milou en hund?”
”Varför har jultomten skägg?”
”Varför går dagisfröknarna hem från dagis på natten?”
”Varför får Brummelisa ont i magen av dunderhonung?”
”Varför är det bara snö på vintern?”

Varför, varför, varför och direkt man har försökt förklara därför, ett varför igen. Underbart. Och never ending story liksom. Men hur ska man lära sig något om man inte frågar?

Nu är jag slut som artist och ska sova.