Snart är det dags

för korrläsning av Tjugo år till dig. Första mars ska manuset vara klart för ”sättning”. Men jag kan inte riktigt förmå mig att korrläsa det just nu. Skriver nämligen på nästa manus och har kommit på en så bra grundidé som jag bara vill utforska vidare. Dock är inte alla trådar lösta ännu. Jag vet storyn i stort, men det finns några vägval jag måste fundera mer över. Det hindrar dock inte att jag skrivit det första och andra kapitlet. Jag började ju på en nytt manus i höstas, sen kom redigeringen av Tjugo år till dig emellan och som alltid när jag redigerar kommer jag på nya tankar. Vilket gör att det nya manuset är ett hopkok av manuset jag gjorde då och min nya idé. Ju mer jag skriver ju mer inser jag vikten av att verkligen ha något att berätta. Jo, det låter ju basic. Men att verkligen hitta den idén som bara pockar på och väntar på att berättas. Som känns så rätt att man tänker att det här bara måste skrivas ner. För att man själv skulle älska den typen av roman. För att man ser den redan nu framför sig som en film. Det är inte det lättaste.

Nåväl, gäller att förvalta idén också. Det räcker inte att vara vrålförälskad i den, även om det hjälper. Jag siktar på att ha ett råmanus klart innan sommarsemestern. Får se om det går med tanke på att jag jobbar heltid på nytt jobb sedan några veckor tillbaka. Många sena kvällar (och nätter) lär det bli.

Conflict for breakfast and lunch …

”Nothing moves forward in a story except for conflict”, står det i Robert McKee’s bok och det är ju så sant. Och då är begreppet ”conflict” förstås brett. ”2013-11-29 08.31.44 Vad som helst” som ställer till trubbel för huvudpersonen eller huvudpersonerna.  Ändå är det inte alltid så enkelt det där. Som det verkar. Att få till det. Man kan skriva ett bra kapitel, en fantastisk scen. Men inser plötsligt att det inte för texten framåt. Och så måste man stryka. Kill your darlings … Det ska vara ”conflict for breakfast and conflict for lunch …” Det finns många handböcker i skrivande. Dessa är några jag förkovrat mig i på sistone. Mycket ”film” i dem, men det gillar jag!

Jag som sa …

för ett tag sedan, att så fort jag inte redigerade på ”Tills kärleken skiljer oss”, skulle jag kasta mig över mitt nya projekt. Vilket jag också gjorde. Men sedan jag lämnade in senaste redigeringsomgången i måndags, tar det emot med det nya. Har svårt att lämna det intensiva redigeringsarbetet jag håller på med och som maler om och om igen i huvudet. Svårt att släppa taget om det som jag ska jobba med ett bra tag framöver, eftersom romanen inte kommer ut förrän i april nästa år. Och man blir rätt fysiskt utmattad av att skriva i princip dag som natt, som jag gjorde förra helgen. Tror jag måste fylla på energiförrådet, innan jag ens funderar på nya romanen. Se någon bra film kanske. Förutom ”livet”, är film en stor inspirationskälla när jag skriver nytt. Och gärna drama eller romantiska komedier. Det ska vara både sorgligt och glatt. I synopsis brukar jag ha med anteckningar som ”tänk stämningen i film x, scen y”. För att lättare få fram rätt känsla. I ”Tills kärleken skiljer oss” hade jag bland annat ”Den engelske patienten”, ”Brokeback Mountain” och ”Dirty Dancing”, som inspo. Rätt olika filmer. Men det var just känslan i specifika sekvenser av filmerna jag ville åt!